Turkiskt kaffe – ett starkt kaffe med sumpen kvar

Turkiskt kaffe är speciellt. Det dricks i enorma mängder i både Turkiet och Grekland, men i Grekland kallas det grekiskt kaffe. Huruvida denna typ av kaffe härstammar från Grekland eller Turkiet är svårt att säga, men det är lite av ett känsligt ämne länderna emellan – som så mycket annat.

Turkiskt – eller grekiskt – kaffe är kaffe som drick medan sumpen fortfarande ligger kvar i koppen. Man tillreder kaffet i en minikastrull – oftast över en liten gaslåga. Man kan göra en till två koppar åt gången, bäst resultat får man om man gör en kopp i taget.

Man fyller den lilla kastrullen med vatten så att det fyller en ganska liten kaffekopp, sedan tillsätter man ganska mycket kaffe eftersom det turkiska kaffet ska vara starkt. Två till tre teskedar kaffe per kopp är ett vanligt mått, om kaffet kokar istället för skummar i kastrullen under tillredningen så har man haft i för lite kaffe. Vill man ha socker i så häller man i också det från början.

Sedan ställer man kastrullen över gaslågan, eller på spisen, och låter kaffet värmas upp. I gamla dagar ställde man ibriken (det turkiska namnet på den lilla kastrullen) i den heta sanden för att värmas. När man når kokpunkt så börjar kaffet skumma och resa sig så är det nästan klart. Precis när man ser att det kommer små bubblor och kaffet börjar resa på sig så gäller det att man är alert. Den lilla kastrullen ska tas bort från värmen när skummet når toppen, men innan det skummar över kanten.

Det turkiska kaffet ska sedan direkt hällas upp i en kopp. Koppen ska fyllas ända upp till kanten. Man ska hissa och sänka den ibriken medan man slår upp kaffet i koppen och på toppen ska det bildas ett litet lager skum. Får man inget skum så har man misslyckats med tillagningen. Det kanske låter komplicerat men det är faktiskt enkelt när man väl har fått kläm på tekniken.

Kaffesumpen ligger alltså kvar i koppen under tiden man dricker kaffet. Turkiskt kaffe ska man av den anledningen aldrig röra i, inte ens under tillagningen, eftersom sumpen då blandas med vattnet och lyfter från koppens botten. Man brukar inte ha mjölk i turkiskt kaffe, men socker är vanligt.

När kaffet är uppdrucket så bildas ofta en formation av sumpen i koppens botten och det finns de som hävdar att det går att spå i denna kaffesump.

Det är mest män som dricker turkiskt kaffe, en vanlig syn i både Turkiet och Grekland är män, unga och gamla, som sitter tillsammans på lokala kaféer och tavernors uteserveringar i brännande hetta och sippar på varsin kopp turkiskt – eller grekiskt – kaffe alternativt ett shotglas med raki som den lokala spriten som görs på resterna från vintillverkningen. I Grekland är det lokala kaffet ett billigare alternativ till kaffesorter som espresso eller bryggkaffe.

Turkiskt kaffe är väldigt finmalet, nästan som mjöl, och få vanliga kaffekvarnar klarar av att mala kaffebönor så fint.